34
intressanta och fullkomligt äkta anekdoter om Palais-Royals öden, och vi satte möte till två dagar senare på en viss plats inom denna verld för sig. Under mellantiden träffades vi ett par gånger.
Palais-Royal är icke mera hvad det fordom var. Det är mest främlingar eller provinsbor som promenera i dess galerier, och den stora borggården upplifvas hufvudsakligen af lekande barn. Men glädja sig kan det åt sina rika minnen. Det har ombytt namn lika många gånger som någon grånad skälm. Grundlagdt af kardinal Richelieu, benämdes det först Palais-Cardinal; men då kardinalen dog, testamenterade han det åt Ludvig XIII och man nämde det för första gången Palais-Royal. År 1692 afstod Ludvig XIV det åt sin ende bror, hertigen af Orleans, och under namn af Palais de la Régenu var det scenen för många af regentens utsväfvande fester. Under den första republikens tid bar det namnet Palais-Egalité och Palais de Tribunal. Restaurationen återgaf det sitt fordna namn Palais-Royal. Revolutionen år 1848 förändrade det till Palais-National, och sednast har 1851 års statskupp återställt den mest kända af dessa benämningar.
Det fans en tid, då Palais-Royal uttryckte qvintessensen af alla njutningar, sammanträngda på en punkt. Det fans ej en böjelse, en nyck, en last, som man ej för guld kunde tillfredsställa inom dess murar. Dess butiker lyste då med det dyrbaraste, som den menskliga industrien kunde frambringa; de ryktbaraste restaurationer och kaféer erbjödo läckerheter från alla verldsdelar, fuktade af drycker, som kunde reta den mest blaserade gom; sång och musik genljödo i de festliga salarne; sköna synderskor kastade berusande blickar på de lyckliga spelarne, som med fickorna fullproppade af guld kommo ned från de gröna borden i den öfra våningen.
Numera är palatset rensadt från de lastens tillhåll, som förr frodades der. I lyx öfverträffas det af många
