40
en hederlig flicka, då den senare endast vill gälla för den eftersöktaste dam i sin genre . . .
— Min herre, ärnar ni alldeles glömma bort mig i er tankspriddhet?
— Ah, mamsell, jag ber tusen gånger om förlåtelse!
— Nå, trösta er! Sådant här är nytt för er. Studenterna i ert land, som man sagt mig ligger någorstäds mellan isar och björnar, har kanske inga egna små hushåll?
— Om någon skulle finnas, som har en liten hushållning på kammare, har han åtminstone ingen husmor att sköta den. Såsom ni inser, är det allvarsamma kalla Sverge icke det glada varma Frankrike . . . Men för att nu återkomma till Poliveau, så kan hvad som skett ej ändras, och hans blick i er kraftiga natur har lugnat mig.
— Det var en god och ändå elak menniska min stackars Poliveau. Men jag vill icke svika hans förhoppningar om mig. Luisanne, brukade han säga till mig, äfven om jag hade godt om penningar i stället för att jag med nöd drar mig fram, så gåfve jag dig ändå inga stora eller lysande presenter, ty på det sättet skulle du få smak för fåfängan, och fåfängan, mitt barn, är qvinnans fall, arbetsamheten och enkelheten och den putsade lilla finheten deremot hennes ära. Jag skulle gråta, Luisanne, om jag såg dig som en fallen flicka, fal för nedriga anbud. Ja, min herre, så talade denne stränge mentor, och var säker jag vill ställa mig så att, om jag en dag träffar honom, jag kan taga emot hans helsning.
— Ni blir honom då för alltid trogen?
— Åh, min herre, (hon log med en förtjusande skalkaktighet) de svenskarne måtte då vara alldeles bortkomna! Skulle jag sitta och sucka bort ett helt lif? Jag är bara 18 år. Nej, en månad är den tid jag anslagit att begråta min mans förlust — ty ni förstår vi betrakta oss som hustrur. När denna månad är till ända, skall jag torka mina ögon, lägga af min svarta
