50
ej erfor den uppryckande rörelse, som Paris bör verka, ligger förmodligen deruti att jag ej är emottaglig för det lif, som kommer på stormens vingar, som glöder i hvarje andedrag, hvarje pulsslag och rullar fram öfver tiden, menniskorna och händelserna med en fart, som gör att man ständigt väntar på omstörtningar. Om en sådan nu verkligen är att förvänta, vore jag likväl missnöjd att ha rest derifrån. Men nej, huru välgörande ligger ej Italien med dess herrliga luft framför mig! Italiens arma folk, som oupphörligt sträfva efter enhet och frihet, har redan mina sympatier, som bortblandat det intresse jag hyst för fransmännen, hvilka såsom Macchiavalle säger »hvarken kunna fördraga förtrycket eller bibehålla sin frihet».
1 Dec. Materialismen besvärar alls icke Italien — man äter enkelt, stundom sundare och betydligt billigare än i Paris, äfven besväras man ej af dessa sagolika matsedlar, som franska hotellen kunna prestera utan att prestera innehållet. Det egna anmärkte jag likväl, att mackaronen, som anses utgöra Italiens förnämsta spis, der ej brukas annorlunda än i resbeskrifningar, romaner och matsedlar. En mycket ledsam soppa, betäckt med en massa små degklimpar, fuktade af köttspad, tycktes vara en lifrätt.
På aftonen besökte jag S:t Agostino-teatern, som ursprungligen varit ett kloster, derpå en kyrka, vidare opera och slutligen dramatisk scen. På S:t Agostino gafs »Le marquis de Létoriére» af en fransysk trupp. Denna trupp hade flera verkligen utmärkta skådespelare, också lära tvänne af dem vara från »Teatre Historique» i Paris (Dumas’ teater), hvilkens personal var så utvald att efter dess upplösning en »komparsinna» blef primadonna vid teatern i Marseille.
2 — Fotvandring utåt vägen till Toscana med en matsäck af ost och bröd och frukt i rockfickan. Angenäm dag.
3 — Regnväder. Hemma och studerat Mazzini. Han är en ypperlig skriftställare, som förstår att kläda
