58
äro spridda i den öfriga rymden mellan murarna och vestra flodstranden.
Om nu Roms befolkning står i en påtaglig missproportion till stadens område och ifrån en otroligt hög siffra (fyra millioner menniskor) nedsjunkit till ungefär 140,000, så har dock i ett annat hänseende »de sju kullarnes stad» märkligen förkofrat sig. Utom de 7 verldsberömda kullarne innesluter den numera inom sina murar ännu 8. Dessa 8 kullar indelas uti naturliga och artificiella. De förra äro trenne till antalet: monte Gianicolo, som omtalas i Roms äldsta historia, monte Pincio, den förnämsta promenaden, och il Vaticano, egentligen en kedja af kullar. De fem artificiella kullarne ha uppstått af ruiner efter ramlade byggnader, hvilka seklerna öfvertäckt med jord och grönska. Namnkunnigast af dem äro monte Testaccio, som påstås hufvudsakligen bestå af en massa sönderslagna lerkärl och andra husgeråd, ditkastade under och efter barbarernas plundringar. Man skulle ha svårt att tro på möjligheten af dylika kullar, om man ej visste att hela det nuvarande Rom hvilar på spillorna och gruset af det fordna. Man promenerar nuförtiden mellan 10 och 20 fot öfver den gamla staden, och det är blott här och der man upptäcker någon ruin, något stort monument, uppskjutande ur jorden liksom de uppgräfda lemmarne af ett till hälften begrafvet jätte-lik.
Rom är i flera riktningar genomkorsadt af breda och raka gator, hvilka gifva en ovanlig rikedom af vackra perspektiver. I fonden presenterar sig vanligen ett torg och på dess midt en obelisk, kolonn eller något annat monument. För dylika perspektiver tyckes man här ha sörjt mera än på något annat ställe. Den ståtliga obelisken på piazza del Popolo presenterar sig lika från hvarje punkt af hvar och en af de tre gator, som föra till torget. På en punkt, der dessa gator skäras af via Condotti, har man derjemte den praktfulla utsigten af piazza di Spagna med sin fontän, den deröfver sig
