68
fantastiska konturer. Också skulle dessa omätliga dômer med sin majestätiska hvälfning kanske synas tunga och dystra under nordens gråa himmel och mera sparsamma belysning.
Jag hade under en stund alldeles förglömt sällskapet bredvid mig; men som de nu började tala om Peterskyrkan, lyssnade jag till dem.
— Hvad tänker ni, frågade den sköna romarinnan, vändande sig till fransmannen, hvad tänker ni, då ni betraktar detta jätteverk, som börjades af Konstantin och fortsattes under tjugofyra påfvar och till hvars förherrligande Italiens alla stora konstnärer bidragit med sitt snille och jordens alla folkslag med sitt guld?
— Jag funderar på hvad som hände min landsman Paul de Musset, då han besåg basilikan i Vatikanen, svarade fransmannen, tydligen så hänförd af att betrakta den romerska skönheten att han i flygten måtte gripit till hvad som föll honom in.
— Och hvad hände er landsman?
— Han hade stigit upp på platformen, som, enligt hans beskrifning, i storlek lär kunna mäta sig med ett ganska försvarligt torg.
— Det är sant: öfverdriften är icke stor.
— En mulåsna med sin lilla lastvagn existerar deruppe, och man har i en vrå byggt ett stall och ett vagnsskjul åt dem.
— Det är också sant . . . Kanske er landsman föll på den idén att med detta besynnerliga ekipage köra omkring på platformen.
— Det hade varit en originel idé, utbrast engelsmannen. Jag har god lust att försöka den.
— Paul de Musset, återtog fransosen skrattande, kom ej att tänka derpå: han gjorde i stället reflexioner öfver att det olyckliga djuret på detta sätt är dömdt att lefva och dö flera hundra fot öfver marken. Han föreställde sig att åsnan, om hon förstode uppfatta sin
