91
icke för någon berätta, hvad moster Olivia förtrott henne om sin Jakobs sista stunder, och gumman försäkrade vid alla tillfällen själf, att aldrig hade denna historia gått öfver hennes läppar.
Men bekant var den inom släkten, och den skadade icke moster Olivia. Hon läste sin bibel, sin psalmbok och Kajsa Warg, for till kyrkan om söndagarna för att få höra den vackra sången och orgeln samt tänka på gamle Jakob, hvilken nu sjöng sina sånger bland änglarna i himmelriket. När hon kom hem, kritiserade hon obarmhärtigt prosten i Bonga, som var akademiskt lärd och predikade efter ett schema, komplett obegripligt för hela församlingen. Utan att skräda orden och utan att sky någon, lefde moster Olivia sitt lif fram, och hemligheten i hennes makt öfver människor och goda ställning i trots af fattigdomen låg dels i hennes sparsamhet, dels i hennes goda hufvud och otroligt frispråkiga tunga. Aldrig gaf hon ut ett öre för mycket, och aldrig köpte hon något, som icke var strängt nödvändigt. Äfven nu, när hon satt ensam på gården och kunnat unna sig litet mera af lifvets goda, drack hon hvar morgon kaffe kokadt på ollon, och åt rågmjölsgröt till kvällen. Men inflytande fick hon, därför att hon såg så
