95
hela Kolsäter denna dag så putsadt och rent, som om storhelg väntade. Hvita fläktade gardinerna öfver fönstren, hvilka öppnats på krok, fläckfria glänste golfven med sina nydammade gångmattor, nyskuradt glänste allt som var af koppar och silfver, mässing eller så kallad simpel metall. Fönstren stodo fullsatta med en rikedom af fuchsior och pelargonier, och öfver blomfatens kanter hängde tunga rosor, ordnade af Brites konstförfarna hand.
Men ingenting kunde dock förliknas vid den omsorg, som blifvit nedlagd på ordnandet af de båda gästrummen, hvilka voro bestämda att bebos af Nils Göran och hans hustru under deras vistelse på Kolsäter. Den gula björkmöbeln var blankpolerad, liksom luckorna på de gamla rosiga kakelugnarna. Öfver toalettbordet hängde den nystrukna slöjan som en hvit luftig sky, och när Brite betraktade de långa hvita handdukarna, hennes bästa spetslakan, vikta öfver de brokiga sidentäckena, de höga svällande kuddarna, alabastervaserna med alla årstidens doftlösa trädgårdsblommor, valda för att icke gästerna skulle behöfva frukta att vakna med hufvudvärk — då måste hon säga sig själf, att denna gång borde ej ens svägerskans skarpa blick finna något ämne för anmärkningar.
