103
Charlotta igenom hela huset från vinden och ned i källarvåningen. Hon tittade in på biljarden, där den gamla samlingen af broncer från excellensens tid stod uppställd kring väggarna. Biblioteket gick hon igenom och ville ha besked om, hvarför skåpet med de franska gravyrerna alltid var så noga tillåst. Hon fann vägen in i majorens arbetsrum, slog sig ned vid bordet, där den stora jordgloben hade sin plats, och beundrade den gamla snidade chiffonjén. Hade inte klaffen varit stängd, skulle hon säkert äfven ha letat igenom lådorna. Ja, ända ner i vinkällaren kom hon, och det såg ut som om hon räknat buteljerna därvid. Men ännu lifligare intresse visade hon för klädkammare och linneskåp och de skatter, hvilka gömdes i den magnifika skulpterade ekkistan, hvilkens värde Mina Charlotta räknade i tusental. Som en liten hvit råtta kilade hon fram, och Brite förstod, att hade hon kunnat med blicken gnaga sönder hvad hon såg, hade hon gärna gjort det. Så gröna lyste hennes ögon.
Brite tyckte faktiskt, att ingenting, som fanns i hennes hus, hade samma värde, sedan svägerskan därpå fått kasta sina blickar. Återkommen till sin plats i salongen, satt Mina Charlotta där, pustande efter strapatserna i de många trapporna och smuttade på ett glas hallonsaft. Sidenman-
