112
tyst öfverenskommelse, att de hade roligast på tu man hand, när fruarna voro borta. Därför ålåg det Brite som en helig plikt att anordna utflykten till Torp på så sätt, att herrarna fingo stanna ensamma. Och Brite gjorde detta så mycket hellre, som åkturen i likhet med musiken plägade verka rogifvande på svägerskans nerver. Vore de väl framme vid Torp, åtog sig moster Olivia resten.
Alltså var stämningen lifligare än någonsin, när Spets körde fram med fuxarna och den nya droskan, hvilken ståtade med nytt mörkblått kläde på sitsen och hade skinande nedfälld suflett. Bröderna hjälpte själfva fruarna att taga plats, Mina Charlotta till höger i vagnen och Brite, som värdinnan anstod, till vänster. Bijou låg, väl inbäddad i en brokig schal, på bocken bredvid kusken.
Just som damerna skulle stiga upp i vagnen, vände sig emellertid Mina Charlotta till sin man och sade med en hviskning, som emellertid mycket väl hördes:
— Var för Guds skull försiktig i kväll, lilla Nils Göran.
Brite utbytte en snabb leende blick med sin man, och Karl Henrik strök tankfullt sina polissonger. I detsamma rullade droskan bort, och
