116
flödade. Krusbär och vinbär, bigarråer och körsbär, de mörka morellerna och de gula söta körsbären, meloner, drufvor, persikor och aprikoser buros upp i kvantiteter och insattes i stora kristallskålar på fönsterbordet i salongen. Där bredvid stod, liten och oansenlig, en bricka med punschkaraff och tjocka, stora glas. Men aldrig bjöds häraf mera än det andra glaset, och äfven detta skedde icke, med mindre särskilda anledningar förelågo.
Denna undantagsafton serverades emellertid supén uppe i ett hörn af biljardsalen. Glasdörrarna, hvilka ledde ut till balkongen, ställdes öppna, så att sommarluften fritt kunde strömma in. Tilda, som varit i huset sedan gamle excellensens tid, var den enda, hvilken tilläts att vara närvarande vid dessa gillen. Och äfven hon var ålagd att icke infinna sig, förrän majoren ringde, samt att, så snart hon utfört hvad henne ålåg, ögonblickligen draga sig tillbaka. Fet och ljudlös rörde hon sig i rummet, och hennes allvarliga ansikte var uttryckslöst, som om hon hvarken hört eller sett. I ett upprymdt ögonblick hade Nils Göran döpt dessa samkväm till »brödrafyllen», ett ord, hvilket stannade mellan herrarna såsom föga passande för salongen. Och när majoren denna afton kom tillbaka från sin öfverläggning
