122
Hvad hade det väl blifvit af honom? Försvann från deras synkrets gjorde han i samma stund han for, och tomt kändes det då.
Men under den tid de och magistern bebott den låga flygelbyggnaden, kommo vagnar eller slädar med gäster, och först långt efter midnatt körde de galonerade kuskarna sina druckna herrar hem. Kvinnor kommo också, mystiska damer med plymer och band, klädda i brokiga färger. De kommo och foro sin väg, och hvad husfolket hviskade om detta slags gäster, nådde äfven till gossarnas öron. Men värst var den natten, då trädgårdsmästarens dotter dränkte sig i ån och blef funnen en mulen sommarmorgon. Några karlar med långa båtshakar stakade efter hennes kropp, medan trädgårdsmästaren själf stod krokig och barhufvad på bron och stirrade ned i det mörka, rinnande vattnet medan hans gråa hårtestar flögo för blåsten. Tysta och darrande stodo gossarna långt därifrån. Alltsammans sågo de, men gå fram vågade de ej. Till sist blef flickan funnen och den liflösa kroppen dragen upp på land. Marken fuktades af vattnet, som stridrann ur hennes kläder och hår. Tysta buro karlarna den döda bort under äppelträden och förbi stallet, där statbyggningen låg, försvunno de med sin börda. Öfver gården
