II.
.
Innan vi gå vidare, måste först förtäljas,
om gamle excellensen Lars Germund Mörk. På
ett bisarrt sätt kom denne familjens enstöring
att gripa in i de båda brödernas öden. Långt
västerut i Sverige lefde han in i sin sena ålder.
Förnämligare och större var den gård, han bebodde,
än någonsin Björknäs. Namnet lät kärft
svenskt. Kolsäter hette den. Och från dess fönster
glimtade mellan högresta björkar Lommens
klara vatten.
Lommen ser ut som en sagosjö, fylld som den är med en mängd grönskande öar och holmar, sträckande sig vida omkring med oräkneliga vikar och sund. Ror man där en sommarnatt, blir man som trolltagen. Stränderna simma i flor af fuktigt ljus, hela sjön blir djupgrön mot ängarnas ljusning, och öfver vattnet hänga björkarnas kronor orörliga. Bakom dem reser
