VI.
Fastare var allting i gamla dagar. Pålitligare
och starkare voro banden människor emellan.
Värre än någonsin i våra dagar syntes dem säkert
vänsvek och brytningar. På dessa gårdar, hvilka
ligga omgifna af mörka skogar eller ljusa fält,
satt fädernas Gud i orubbadt bo, och det sökande
tviflet, hvilket tidernas stora andar tvingat fram,
hade då icke demokratiserats och blifvit de
bildade hvardagsmänniskornas själsröta.
Lätt som nu bytte människorna icke bostäder, och på lek byggdes ej deras hus. Oron brände icke i den luft, som omgaf dessa hem. De människor, hvilka bodde där, stannade gärna till döddagar. Hvad de byggde eller inredde, bar prägeln däraf. Därför stannade de intryck och erfarenheter, hvilka lifvet skänkt dem, inom deras hem, och ännu i dag hviska de gamla byggnaderna om de öden, hvilka fullbordats
