206
när han påstod sig icke veta, hvem det var, som köpt skogen af brukspatronen på Björknäs. Detta hade han förtegat, endast emedan han visste, att skogen var en ömtålig fråga att vidröra för majoren. Ännu ömtåligare hade emellertid frågan blifvit, om han talat rent ut och sagt, att köparen var en bonde.
Vi befinna oss nämligen nu i början af sextiotalet, och viktiga omändringar i Sveriges inre öden förbereddes vid denna tid. Bondeståndet ryckte fram, och den gamla adeln trängdes alltmera tillbaka. Men adeln var icke sinnad att gifva sig utan strid. Antagonismen mellan herremannen och bonden antog under den inbördes kampen otroliga dimensioner, och mången adelsman kunde icke uttala ordet bonde utan att gifva detsamma en bismak af förakt.
Det var emellertid en bonde, hvilken köpt skogen på Björknäs, och denne bonde hette Måns Ersson. Hans gård syntes från stora landsvägen, när man från Kolsäter for till Björknäs, och den låg närmare Björknäs. Från Kolsäter och dit hade man nära fyra mil att åka.
Gården låg omgifven af åkrar och gärden, och dess röda väggar syntes från vägen afteckna sig mot några glesa, hvita björkstammar. I två generationer hade den tillhört samma släkt, hvil-
