222
dom vaken på lur och hindrade honom att träda in i lifvet bland de andra.
På så sätt tillbragte Erling Mörk sin sommar, och först när denna led mot sitt slut och han redan börjat räkna veckorna, hvilka återstodo, innan han skulle återvändä till skolbänken, inträffade något, som med ens förändrade detta brådmogna enstöringslif.
På ett egendomligt sätt stod denna händelse i samband med »tokiga Bartel».
»Tokiga Bartel» var, som namnet angifver, en dåre, och hans bostad var fattighuset. Erling hade kommit att lägga märke till honom, därigenom att den stackars gossen spelade fiol, och emedan han syntes utstött från alla andra.
»Tokiga Bartel» var född invid landsvägen, och hans mor var en tiggerska, hvilken länge strukit bygden omkring med kryckan och tiggarpåsen. Gumman hade mycket otaldt med både länsman och präst, och det förvånade ingen, när hon en morgon hittades död i stora diket nedanför Bonga kyrka med en tömd brännvinsflaska liggande bredvid sig i gräset.
Bredvid den döda satt emellertid »tokiga Bartel», och när barmhärtiga människor ville föra honom bort ifrån liket, bet han och ref omkring sig som ett vildt djur. Då ingen fanns, som ville
