255
Majoren besvarade aldrig detta bref. I stället reste han själf upp till Stockholm, och detta väckte uppseende i hela trakten. Ty allt sedan hennes nåds sjukdom och död hade majoren före denna händelse veterligen aldrig sofvit en natt borta från Kolsäter. I Stockholm stannade han, till dess att de heta septemberdagarna voro förbi. Från sin plats i adelsståndet åhörde han de fyra dagarnas långa debatt, och han anmälde sig bland dem, hvilka till protokollet ville ha antecknadt, att de i fosterlandets namn frivilligt afstodo från sekelgamla rättigheter. När majoren for hem genom skogarna, visste han knappast, om han fullgjort en plikt eller begått en vanärande handling. I den grad slets han mellan de vägande skälen för och emot. Hans förstånd och rättskänsla gåfvo den nya tiden rätt i dess kraf, och i enlighet därmed hade han också röstat. Men i hjärtat var han en bondefiende som förr, och den seger, till hvilken han bidragit, skänkte honom föga glädje. Majoren erkände också bisarrt nog inför sig själf, att han äfven midt i handlingens ögonblick gladt sig, mindre öfver liberalismens triumf, än öfver den grämelse, brodern måste erfara, när han såg familjens namn på den orätta sidan. Till natur och öfvertygelse var nämligen brukspatronen på Björknäs en kon-
