257
tioner tillhört samma familj, att byta ägare. Konkurser hörde till ordningen för dagen. Hvarje post bragte nyheter om fördubblade olyckor. Osäkerheten blef lika stor, som insolvensen var allmän. Den, hvilken i dag var rik, blef i morgon fattig. Bruksägare och magnater spelade bankrutt. Deras egendomar såldes på auktion. Själfva fingo de lefva på släktingars nådebröd, om de voro till åren, eller söka sig arbete i statens eller enskildas tjänst, ifall de ägde duglighet och kraft kvar till verkligt arbete.
Värst drabbades adelsfamiljerna och deras gods. Födda och uppfödda som dessa män och kvinnor voro i den föreställningen, att de tillhörde landets herrar och alltid skulle förblifva i denna ställning, verkade slaget bedöfvande, när det drabbade dem. De små i samhället var det ock, hvilka under denna tid började komma sig upp, de små kapitalisterna, hvilka slöto sig samman, bolagen. I händerna på dessa råkade de förra herrarnas underhafvande, och bland dem var rädslan allmän för den nya tid, hvilken nu bröt in. Den dag, då husbonden och hans familj sista gången åkte bort från den gamla gården blef därför en sorgedag. Främmande herrar väntades, om hvilka ingen visste, huruvida de voro att lita på, när nöden kom.
17. — Geijerstam.