258
Men för mången af dessa gamla, hvilka den nya tiden kastade åt sidan, kändes det egendomligt, att de svåra dagarna kommo just liksom i samma andedrag, då den gamla adeln upphörde att existera som stånd. I dessa sammanstötande omständigheter voro de benägna att se ett sammanhang, och när de gamla och grå sågo tillbaka på sitt lifs erfarenheter, skönjde de ingen dager, hvarken för sig själfva, sina efterkommande eller Sverige i dess helhet. Dömd tyckte sig mången att räddningslöst slockna i mörker.
Många voro emellertid också de, hvilka kommo öfver dessa krisens år, och bland dessa lyckliga befunno sig äfven bröderna Mörk. Kolsäter stannade nämligen i majorens hand och Björknäs i brukspatronens.
En skillnad hade dock inträffat, och det var den, att brukspatronen med hvarje år, som gick, förkofrade sitt gods, och vid sextio år var han den rikaste herremannen i trakten. Det var, som om en järnvilja drifvit honom fram, och ett enda mål hade hägrat för honom så starkt, att han aldrig släppt detsamma.
Från det att Nils Göran Mörk var en ung man hade afunden mot den äldre brodern legat och grott inom honom. Det var, som om broders-
