17
globen. Själf satte han sig vid den öppna chiffonjéklaffen, tryckte på den hemliga fjädern, så att dokumentlådan sprang fram, tog ett papper i handen och granskade det omsorgsfullt. En lång stund såg det ut, som om han glömt den andres närvaro. Till sist blickade han upp och yttrade:
— Är han hederlig karl?
Den korpulente mannen i länstolen skvatt till och de breda ögonbrynen drogo sig samman.
— Excellensen tror väl, att vi ofrälse …
— Jag tror ingenting, afbröt excellensen. Men jag vet, att det är ondt om hederligt folk nu för tiden. Och värre blir det. Men jag vill anta, att han är en hederlig karl. Det här papperet ska han ta. Det innehåller mitt testamente. Ingen får veta, att jag har skrifvit det, och ingen, att han fått det af mig. Nu ska han skrifva det rent med alla juridikens krumelurer och fixfaxerier. Sådant begriper jag mig inte på. Sedan ska han komma hit och visa mig det. Och jag får teckna under. Begriper han?
Kronofogden tog fram en stor näsduk, snöt sig och bugade.
— Jo, hans excellens, jag begriper.
Excellensen vek omständligt samman pap-
2. — Geijerstam.