267
dessa lugna aftnar, hvilka allt mera blifvit hans bästa.
Ofta hade de båda herrarna suttit så. Ibland gingo de allvarliga eller småskämtande rundt om den stora biljarden, pröfvande hvarandras färdighet i ett parti Karolina, Scurre-murre eller Guerre. Eller också ställdes brädbordet fram emellan dem, och medan tärningarna rullade och brickorna dunkade, gick aftonen förbi under samspråk och glam. Stundom togos korten fram och ett stilla parti piquet gaf de gamla herrarna njutningen af att känna tiden gå hastigt. Vid alla dessa tillfällen anlitade de flitigt flaskan, och när supén var afdukad, satte de sig ned för att samtala. Då löstes bådas tungor, och under dessa samkväm lärde de småningom känna hvarandra ut och in. Ingenting fanns, som majoren icke kunde anförtro doktorn. Ej heller fanns i doktorns lif någon viktig episod, om hvilken majoren var okunnig.
Deras allra bästa aftnar voro också de, då både biljard, brädspel och kort förblefvo orörda. Då sutto de timme efter timme samman, medan tobaksmolnen lagrade sig omkring dem, och det varma vattnet i tillbringaren fick förnyas både en gång och två. Då hände det äfven, att när andra samtalsämnen tröto, hvad som händt dem
