24
stod han, att han icke var sjuk, utan blott trifdes i bädden. Men han var otålig för minsta ljud och så ofta det knäppte i trappor eller dörrar, ringde han på Björling och befallde honom strängeligen se till att ingen fähund slapp innanför dörrarna på Kolsäters gård.
Samma dag som gamle excellensen dog ropade han in hushållerskan och visade strax därefter Björling på dörren.
— Han vill mig inte väl, sade excellensen. Han har aldrig gjort det. Jag har bara behållit honom af gammal vana.
Då bad hushållerskan med tårar i ögonen, att hon skulle få hämta prosten. Excellensen småskrattade argt och vred sig i bädden.
— Vet han mera än mamsell och jag? Tag fram bibeln och läs, om galet ska vara, klippte han af.
Hushållerskan hade aldrig i sitt lif varit så uppskakad. Hon var dock glad att åtminstone få hålla sig till bibeln, men hvad hon läst däri, kunde hon efteråt aldrig erinra sig.
Under det hon läste, somnade emellertid excellensen in i den dvala, ur hvilken han aldrig skulle vakna. Hushållerskan satt där, rädd att störa den döende, rädd att vara ensam med honom, och rädd för hvad prosten skulle säga om,
