36
glömt mig för världen,» tänkte Nils Göran, och inom honom vaknade något af den tillbakasattes bitterhet. Faderns begrafning blef för honom en pinsam dag och när den var förbi, ett smärtsamt minne.
Nils Göran gjorde emellertid utan att veta det sin broder orätt. Ty att Karl Henrik icke kom, berodde därpå, att han just vid denna tid gjort bekantskap med den kvinna, hvilken sedermera blef hans maka. Och Karl Henrik saknade mod att träda brodern under ögonen med bekännelsen om, att han ämnade ingå äktenskap. Han kände sig själf ovärdig och förbannade det lefnadssätt, hvilket han fört, och som satt honom i skamligt beroende af alla dem, hvilka han numera var skyldig pengar.
Den unga flicka, hvilken vunnit Karl Henriks hjärta, hette Brite-Louise von Lycknow. Tillsammans med sin moder, som var änka, bebodde hon en liten våning på Smålandsgatan. Så fattiga voro de båda damerna, att de icke ens hade råd att hålla sig med en tjänarinna. Den unga Brite var därför den, på hvilken omsorgen för hemmet hvilade. I detta hem blef emellertid Karl Henrik en gärna sedd gäst, och de dagar, då han ej kunde gå dit, föreföllo honom snart nog olidliga och tomma. De båda kvinnorna
