38
den unga flickan framför sig och kände hennes närhet. Som förhäxad drogs han tillbaka till sin plats bredvid det lilla uppslagna sybordet med dess dubbla bruna klaffar, hvaröfver den unga flickans mjuka händer rörde sig med virkkrok eller nål. När sommaren kom, och han måste bort, inställde sig en oändlig saknad, och när han gick hemma på Björknäs ensam med brodern, var ingenting honom i lag. En dunkel känsla af vantrefnad förföljde honom öfverallt, och som i en dröm hörde han Nils Göran utlägga sina planer för framtiden samt hur arfvet dem emellan borde skiftas. Själf skulle Nils Göran sitta kvar på gården, och för afkastningen skulle han årligen göra reda och lämna brodern en tredjedel. Så hade fadern bestämt i sitt testamente, och häremot fann Karl Henrik intet att invända.
En smula främmande kände sig dock de båda bröderna denna sommar för hvarandra. För första gången hade de något att dölja. För första gången kände de båda, att olika lefnadsbanor föra äfven bröder åtskills.
Karl Henrik var den, som led minst af detta. Ljusare och mera öppet var hans lynne än broderns. Dock var det honom en lättnad, när han fick återvända till Stockholm och återsåg
