45
kräfves en viss grannlagenhet, och min förmyndare är du väl ändå inte.
Men det vill jag säga dig, att hade du mött lyckan som jag, så skulle jag inte ha skrifvit dig ett så märkligt gratulationsbref. Din vänlighet är en smula hårdhändt. Det torde du nog erkänna, när du får tänka på saken.
När detta bref afsändts, tog Karl Henrik
broderns skrifvelse och brände den i den lilla
gröna kakelugnen på sitt ungkarlsrum. För intet
pris ville han visa Brite detta bref, hvilket för
alltid skulle ha ingifvit henne en känsla af ovilja
mot sin svåger.
Men själfva händelsen väckte hans egen energi och just därför gick det honom också lätt att glömma sin egen vrede. Genom den våldsamma spänning, hvari broderns bref försatt honom, förvandlades Karl Henrik, blef något annat än en vek drömmare, hvilken lät leda sig af omständigheterna. I stället blef han vaken, förslagen och rådsnar, och han såg långt bort öfver alla svårigheter, hvilka han leende sade sig själf vara till för att öfvervinnas.
Som han aldrig gjort det förr, såg han sin
