73
och tallar ännu i dag skär ned emot Lommen.
Kusken var majorens trotjänare, hade en gång i tiden varit hans ordonnans och som gammal militär hette han Spets. När majoren flyttade till Kolsäter, tog han Spets med sig, emedan han tyckte om att under första tiden hafva åtminstone en tjänare, hvilken var en gammal bekant.
Spets var nu en smula till åren. Men när han först kom till Kolsäter, gjorde hans vaxade mustascher och militäriska pli ett starkt intryck på hela godsets kvinnohjärtan. Nära och fjärran kallades han »vackra kusken», och hushållsmamsellen måste för hans skull mer än en gång öfva extra tillsyn öfver fönstren till pigkamrarna. Brite blundade för dessa hans svagheter, emedan han var majorens favorit, och hon gjorde mera än ett försök att få vackra kusken gift, hvilket dock ständigt misslyckades.
När tal blef om sådant, stramade Spets upp sig och sade:
— Som ärlig ungkarl har jag lefvat, och som sådan vill jag ock dö. Ännu så länge tycka flickorna om mig.
Spets var och förblef ohjälplig. Men rida kunde han, köra spann och slå klatsch med stora spannpiskan. Därför beundrade Erling honom,
