Bröllopsseder på Gottland.
Af
Nils Lithberg.
»Vid sina Trolofningar ock bröllop bruka the något sälsynte Ceremonier, som annorstädes äre tviflzutan ovanlige», skrifver Haqvin Spegel i Rudera Gothlandica om gottlänningarna, och ännu i den dag som är fortlefva bland den gottländska allmogen särskildt vid bröllopet flera »sälsynte Ceremonier» och egendomliga bruk, som numera sakna sin motsvarighet på annat håll. Det är naturligt, att det gottländska bröllopsfirandet sedan Spegels tid och ännu mer, sedan många af de egendomliga bröllopssederna först kommo till, har undergått många förändringar, beroende närmast på de förskjutningar i sedvänjor och förhållanden, som här såväl som på alla andra områden göra sig gällande. Men äfven en annan sak har gjort sitt till för att förändra och utrota. Såsom varande gamla och till största delen baserade på hednisk grund, hyste säkerligen de gottländska bröllopssederna bland sig åtskilligt, som icke med de nu rådande religionsformerna kunde anses förenligt, mycken råhet i vilda dryckeslag och burleska upptåg, mycken naturalism — ett arf från de gamla Freydyrkarna sådana de omtalas hos Adam af Bremen — som sårade den kristna sedlighetskänslan. Ungefär samtidigt med Spegels ofvan anförda yttrande läses i ett visitationsprotokoll i Rone af den 14 sept. 1680, »att stor otidighet sker med brudebång, likfärder samt brudfolkets sängledning, hvilket Prosten och Pastor ålades att afskaffa och alla sådana cerimonier stricte
