1687 beslöts, att förlofningen skulle ske före lysningen, men icke mera än 6 à 7 veckor före bröllopet. På 1800-talets midt firades förlofningen före lysningen, utan att någon särskild tid var stipulerad mellan densamma och bröllopet, efter en viss ritual, något olika i olika trakter på ön. På sydöstra Gottland skedde förlofningen på lördag kväll i endast två mäns närvaro, hvilka bevittnade gjorda öfverenskommelser och bekräftade föreningen. — Åt Kräklingbohållet skedde förlofningen på söndag, omedelbart före förlofningsgillet, två män — prästen och fästmöns fader — bekräfta äfven nu handslaget, men akten öfvervares dessutom af kontrahenternas föräldrar samt inledes med ett tal af förtalsmannen. — I andra delar af ön skedde förlofningen i närvaro af kontrahenternas föräldrar. Förtalsmannen höll talet och gjorde ensam påslaget. Vid samma tillfälle erhöll bruden å samtliga ställen ring, bok och dok samt en och annan gång några andra gåfvor.
I våra dagar har seden undergått vissa rubbningar. Talet och handslaget äro borta. Man gifver hvarandra ringar och ännu kan någon gång en psalmbok gifvas som gåfva. Förlofningen sker — ofta på en söndag — i sammanhang med en mindre bjudning för fästfolkets närmaste. Det gamla bruket att gifva hvarandra gåfvor, bestående af klädesplagg och prydnadsföremål lefver kvar, men man gifver icke sådana vid förlofningen utan först en tid efteråt vid en gemensam resa till staden. Men äfven dessa bruk synas bland gemene man i vår tid vara på upphällningen, i det förlofningen mången gång numera sker inne i staden, då man köper ringar och sätter dem på hvarandras fingrar. För bekvämlighets skull sker ofta det traditionella gåfköpet samtidigt.
Förberedelserna till bröllopet.
Har nu förlofningen försiggått, så skall ju sedan, om inga vidriga omständigheter komma de förlofvade att ändra tänkesätt, bröllopet stånda.
För en mansålder sedan firades bröllopet hos bondeklassen nästan utan undantag på senhösten, när skörden var inbärgad, och man slutat
