Wäggarnas beklädning, somligstädes där så många lakan ej kunde fås, woro lingon ris quistarne med Deg på hwita wäggarne fastsatte, som gaf ett både täckt och angenämt utseende.
Ett helt dussin speglar samt taflor, både egne och lånte, bidrogo till magnificansen; under hwilka sågos i wågor brutne fina Musselins dukar och Serwetter, hwar på mycken grannlåt af artificielle Blomster och Band, qwistar och Guldpappers Hjärtan samt andre figurer woro fästade.»
K. A. Berlin fot. 1905.
Ett bruk, som ännu i mannaminne förekom, men som numera vidt jag vet är alldeles försvunnet, var att klä »himlar». Den förnämsta himmeln var uppsatt öfver bordet ofvanför den plats, där brudparet skulle sitta, och utgjordes af ett fint hvitt lakan, som med fem stygn — ett i midten samt ett vid hvarje hörn — fästes i taket så att dukens hörn till ungefär ett kvarters längd voro fritt nedhängande. Himmeln var garnerad med många sorters granna band,
