till och med ett sviskon, och den, som erhåller bönan, skall »stå blank» d. v. s. fira bröllop nästa gång. Det säges allmänt om gröten, att om den är »sviden» — vidbränd — är flickan icke mö. Förr i världen åts alltid äfven fisk på kvällen före bröllopet.
När måltiden är slut, och man »tackat Gud för mat», går man ibland ut och fortsätter arbetet, om det är särskildt brådskande, annars tar sig ungdomen gärna en svängom på kvällen efter ett dragspel omkring ungmansstången ute på storgården. I allmänhet drar man sig dock tidigt tillbaka för att icke bli utschasad i förtid, ty krafterna bli nog senare tagna i anspråk. I äldre tider dansade man alltid med bruden denna kväll, och man tycks ha haft en del ceremonier med ett ljus, som skulle tändas under ringdansen. Säve, som omtalar detta, har endast en sådan anteckning, men ingen närmare beskrifning, huru saken tillgick.
Under natten skulle bruden alltid i Eksta ligga emellan tärnorna, som förr i världen endast voro två stycken.
Tillägg: Om bidläxor.
Utom den ofvan sid. 83 anförda bidläxan, hämtad ur Wallins Analecta, förekomma tvenne äldre sådana på skilda ställen upptecknade hos Säve i hans samlingar. Den ena (i III, Lekar, 22) är använd, när barnen leka bröllop. När bröllopsbjudaren kom ridande på sin käpphäst och smällde med piskan stannade han framför det provisoriska bröllopshuset och uppläste en läxa af följande lydelse:
»God dag, god dag! Jag skall helsa så mycket från min kära bror (Jacob), hans kera kuna och hans kera fästemö. Gud har så laga’, folken vill så ha’, att oe (vår) munsören och astumors kera dotter skall ha’ hvarandra
Knappar i Valle
Han hattar i Halle
Trumslagarn i Walle
Han kåirde för uss alle.
(Och sist säger han):
Jag tog en spräcklig bytte
Slog han i — och han kom alldrig till gards mer!»
För den andra har Säve till sagesman Hedda Lovisa Rundberg, f. 1801. Den lyder:
