som det står i en gammal bröllopsvisa. Dessutom tog man naturligtvis hänsyn till förmögenhetsomständigheter och andra förhållanden i öfrigt; vid det personliga tycket fästes icke så stor vikt, men fanns detta dessutom, var det så mycket bättre. Däremot ansågs det för någonting oerhördt, om en bondeson tog en arbetardotter till hustru, och på många ställen var en sådan mesallians liktydig med uteslutande ur familjen. På södra Gottland delades t. o. m. bondeklassen i storbönder och småbönder, en indelning, som mera hade sin grund i gammal häfd än rådande välstånd, och mellan hvilka äktenskapliga föreningar icke ansågos berättigade.
Vid ett frieri under 1800-talets förra del tillgick det på följande vis.
Det är en söndagseftermiddag fram på vårsidan. Man har varit i kyrkan, har nyss ätit middag, och husbonden har lagt sig att hvila en stund på maten. Plötsligt väckes han: »Upp far u fa tråju pa di, de ä’ främnäss här!» Det blir ett stök och spring med att göra allting snyggt i stugan, flytta stolarna på sin rätta plats, få dricka i stopet o. s. v. Det har nämligen kört in en stor lastvagn med helt par hästar på gården. Den åkande har stigit ur och talar just med drängen. Nu kommer han upp mot huset. Alla rusa ut i köket. Endast far är inne för att ta emot gästen. Han kommer in och hälsar — »Tack för de!» — blir bjuden på en gång dricka och att sitta ner en stund. Under tiden tillsäges drängen att sätta in hästarna, och man börjar stöka med kaffet i köket. Man samtalar om väderleken och utsikterna till skörden, hur långt man har hunnit med vårbruket o. s. v. Nu kommer kaffet in. Det bjuds »kaffi u halvä», och samtidigt inkomma så småningom de öfriga medlemmarna i huset. Sedan man ytterligare en stund talats vid om ditt och datt, drar gästen fram med sitt ärende. Han har nämligen den viktiga rollen att vara »förtalsman». Härtill ombedes vanligen någon mera talför storbonde, nämdemannen, länsmannen eller någon annan bemärkt man i samhället, och han har nu hälsning från bondsonen den och den med förfrågan, huruvida man skulle hafva något emot ett äktenskap mellan denne och dottern. Man dryftar saken en stund, men förrän man afgör denna, vill man gärna höra, hvad »tösi sär», och hon inkallas nu, om hon icke förut varit närvarande. Är nu saken
