Sida:Bröllopsseder på Gottland – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift (1907).djvu/12

Den här sidan har korrekturlästs
155
BRÖLLOPSSEDER PÅ GOTTLAND.

Särdeles intressant är en beskrifning af en brudutstyrsel i Eksta omkring 1808, hvilken Säve erhållit af Johanna Fahlsten, f. Kolmodin, prästdotter från Eksta.

»Bruden var klädd i svart sidenklädning och däröfver var den s. k. prästrobben, af svart tjockt siden och bakåt såsom en frack med djupt hängande släp, hvilken i kanten var garnerad med rynklist, men hvilket släp i sidorna var uppfästadt med breda röda sidenband, hvilkas ändar hängde ned en 5 kvarter och indelade släpet hängande i trenne festoner. På bröstet hade bruden en bröstlapp af rödt siden och trekantig samt utsydd med guldtråd i blommor och fasoner, som betäckte bröstet mellan axlarna och räckte nedåt såsom ett snibblif. På hufvudet hade hon (i gamla dagar) lockig peruk, men senare brändt lockigt eget hår, som med pappiljotter lades upp dagen förut, dessutom pryddes hon af krans och krona, gjorda af vaxpapper samt pärlor och granna blänkande nålar m. m.»

Alfvegren omtalar, att bruden förr i världen på hufvudet haft en fet pudrad peruk. Brudskärpet synes under förra århundradet endast ha utgjorts af ett bredt sidenband, men längre tillbaka synas särskilda praktfulla brudskärp hafva användts, hvilka sannolikt gingo till låns inom församlingen. Sålunda omtalar Wallin, att han sett ett brudbälte i »Källunge prästgård, och ett har jag själf af röd sammet med silfverrosor eller smycken, förgylldt och med allehanda stenar infattadt». Slöjor hafva på mellersta Gottland användts åtminstone sedan 1860; på östra Gottland — i Kräklingbotrakten — kommo de i bruk först på 1870-talet.

Kronan gjordes ännu för 50 år sedan på östra Gottland allmänt af lingonris — »lind» — och då myrtenkronorna började användas, kunde det hända, att om man ej hade tillräcklig tillgång till myrten, »linden» fick lämna materialet åtminstone till kransen. Där förekommo äfven papperskronor af styft papper, öfverklädda med grönt silkespapper liksom seden var i Eksta. På sistnämnda ställe synas dessa kronor ha hållit sig längst, och ännu finnes vid Kvie i nämnda socken en sådan brudkrona af grönt papper »med litet guldpapper här och där». Kransen är af samma material som