ur ölmuggen få den s. k. välkomstsupen i brännvin, vin eller saft efter behag med något småbröd, ett gorån, en kringla eller ett sockerbröd. Här och där användes till välkomstsup »glyggar», brännvinsglögg, stundom förekommer äfven punsch. Förr i världen infördes gästerna ofta under musik i stugan eller i salen — nystugan. Efter det man på detta sätt blifvit fägnad, fordrar artigheten, att man går omkring till hvar och en, hälsar och slår i hand.
Stämningen är tryckt. Kvinnorna sitta i stugan eller i kammaren och ha ingenting att säga hvarandra, en sådan hop obekant folk som det är. Gubbarna samlas i små grupper på gården, orda om jordbruket och kollationera utsikterna här på platsen med utsikterna »upp i landet». Så blir det tyst en stund, man kan inte hitta på något nytt samtalsämne; man är stel och högtidlig. Då och då ett ord om det långa dröjsmålet, kanske ett kort samtal om en likgiltig sak, — så tyst igen.
Vid 11-tiden kommer bud till ungmansdrängarna, att de kunna rida emot brudgummen, ty nu är det nästan färdigt med brudens klädsel. Det blir en stunds rörelse bland folket, men straxt därpå blir det stilla, slött, liflöst på nytt. Ännu en timme framåt fortfar stagnationen. Vi vilja begagna tillfället att kasta en blick tillbaka i tiden, då ännu ridande brudgumsfölje förekom, hvilket nu i snart en mansålder varit alldeles bortlagdt.
Så fort förrättningen i brudgummens hem på ofvan skildrade sätt var öfverstökad, gafs tecken till uppbrott. Alla män bestego sina hästar. Kvinnorna åkte i vagn, vanligen stegvagnar med parsäten.
Brudgummen var klädd i svarta kläder med långbyxor, jacka eller frack samt väst, nya stöflar med sporrar, hatt och hvita handskar samt en hvit näsduk något uthängande ur fickan. Han hade hvit halsduk, »nattkappa och krås» samt någon gång en blomsterbukett på bröstet. Omkring år 1800 hade han äfven friseradt och pudradt hår efter tidens mod. I Eksta hade brudgummen år 1808 på rockslaget en 6 tum hög hvit rosett af tumsbreda sidenband, fästad vid knapphålet på vänstra sidan af bröstet. Han är beväpnad med ett långt ridspö med rödt eller gult och blått skaft. — Hästen skall
