Skulle brudgummen däremot blifva boende hemma hos sig, firades efter bröllopet s. k. »hajmkumst» Då egde bröllopet vanligen rum på tisdag, hvarefter afresan från bröllopsgården till det nya hemmet skedde på torsdag samt högtidligheterna här fortsattes till och med söndagen. Numera, då hajmkumst (sällan) eger rum, firas bröllopet i brudhuset vanligen på torsdag och fredag samt »hajmkumsti» på lördag och söndag. I hvarje fall föregås festen af ett kalas för brudgummen, innan han lämnar sitt hem, och detta kalas benämnes utridningskalaset, äutrejdningi. Ett fullständigt bröllop med utridning och hemkomst tar sålunda nu för tiden, då de tjänstgörande på måndagen kvarstanna för att taga ner klädseln, återställa lånade möbler och husgeråd m. m., sex dagar i anspråk. Förr i världen åtgingo åtta dagar. Mot sådan vidlyftighet och öfverflöd har öfverheten stundom reagerat, och i Kristian IV:s stadfästelsebref af 28 maj 1606 läses härom följande: — — »och skall Bröllopet intet längre vara än till om Måndags aftonen, och om Tisdagen skall all bröllopskost hafva en ända. Skedde bröllopet om söckendagen i veckan, så skall dock bröllopet intet längre vara än i 2 dagar.» Hos allmogen på landet gäller äfven, att bröllop ej får hållas mer än i två dagar; »icke heller skall bröllopskost hållas på 2 ställen som tillförene veckan igenom, utan på ett ställe, antingen hos Brudgummens eller Brudens föräldrar». Om allmogen på landet bröt emot detta, skulle den till Kungl. Maj:t böta ett godt par oxar samt till de fattiga vid hospitalet i Visby en god tunna lambkött och en tunna oxekött. Bröt man däremot i Visby emot nämnda stadgande eller på landet hos prostar, präster eller domare, bötades 50 daler till hospitalet, och vardt den skyldige dessutom straffad såsom olydig.
Utom olikheter i fråga om bröllopets längd finnas skiljaktigheter äfven med afseende på platsen för vigseln. Numera torde »körkvigsel» vara den vanligast förekommande, men det anses, att skall bröllopet vara »ätta gammelt», bör det vara hemvigsel. I Säves bröllopsberättelse förutsättes hemvigsel såsom det normala. I 1587 års stadga talas endast om vigsel i kyrkan med söndagen som den vanligaste dagen för bröllopet. I Gutalagen säges, att
