Sida:Bröllopsseder på Gottland – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift (1907).djvu/25

Den här sidan har korrekturlästs
168
NILS LITHBERG.

knyta ett band som endast döden måste sönderslita. Jag hafver här för den skull De goda tidningar att frambära att de redan i från bröllopshusett utreste med dess hedelliga medföllje och inom några minuter så äro de här.»

Så fort dessa ord framsagts, återvända de igen och sluta sig till det öfriga följet.

Nu börjar äfven kimningen i kyrktornet, och den fortfar, tills man kommit fram till prästgården. År 1686, då många kyrkliga förändringar gjordes, har äfven kimningen blifvit föremål för uppmärksamhet. Det stadgades då i konsistorium, att kimningen skulle innehållas 1:o) emedan det var skadligt för klockorna, 2:o) emedan det var mot conformiteten; men år 1687 afskaffades kimning fullständigt. Dessa stadganden liksom så många andra, då det gäller folkets häfdvunna seder, hafva emellertid haft föga verkan, ty år 1707 den 6 februari gör man i domkapitlet denna kompromiss: »Der någon brudgumme vill hafva kimning för sig, må det efterlåtas efter någon vedergällning till kyrkan, om bröllopet hålles på en söckendag, men icke tillåtes det på en Sön- eller annan Helgedag för uniformitetens skull.»

På prästgården har klockaren eller ungmansdrängarna rest en annan ungmansstång, och då man kör opp till prästgården, skall hela brudföljet färdas rundt stången, innan de stanna och stiga af skjutsarna. Man begifver sig under musik in i prästgården i denna ordning: först brud och brudgum, därpå brudtbonde och brudtöfverska, så ungmansdrängar och brudpigor och slutligen öfriga gäster. Man rastar en stund och ordnar sig samt trakteras under tiden med drickesvaror och bröd, ofta ur medhafdt förråd. Enligt Spegel var det på 1600-talet äfven brukligt, att man »dantzade ther en stund effter trummeslag» och därefter så småningom gaf sig till kyrkan. Då ridande brudfölje förekom, var det ungmansdrängarnes skyldighet att knäppa sporrarna af brudgummen och med en medhafd borste putsa hans stöflar.

Man begifver sig nu till kyrkan i följande ordning: först gå spelmännen, som nu tagit upp den ståtligaste brudmarschen de äro mäktiga att utföra, därefter kommer den långa raden af