marskalker och tärnor arm i arm — marskalkerna gå till vänster —, så komma »brudnäbbar» — en gosse och en flicka i 10—12 årsåldern —, så brudparet, där brudgummen går till höger, därpå brudtbonde och brudtöfverska och sist öfriga gäster. Utanför kyrkdörren bilda de uppvaktande häck, så att tärnorna gå till höger och marskalkerna till vänster, hvarefter brudparet passerar och kommer omedelbart efter musiken in i kyrkan. Så fort brudparet passerat, fortsätta de uppvaktande in i kyrkan och upp i koret, där de på nytt dela sig, hvarvid tärnorna gå till vänster och marskalkerna till höger. Ibland fortsätter man utan uppehåll direkt upp till koret, då brudparet där passerar mellan de uppvaktande, och ibland delar man sig icke utan går parvis och ställer sig — hvartannat par på högra sidan och hvartannat på vänstra sidan i koret. Högst upp står brudgummens marskalk, som skall taga emot brudgummens hatt och lämna honom psalmboken, därefter komma de öfriga i rang efter släktskap. Spelmannen stannar merendels nere vid kyrkdörren.
På 1840-talet var processionsordningen en annan. Då gick först musiken, så kom brudparet, därefter brudtbonde och brudtöfverska, ungmansdrängar och brudpigor och sist de öfriga gästerna. Spelmännen togo plats i koret för att därifrån intonera musiken. Likadant beskrifves tåget i Maria Söderbergs manuskript, men då dessutom en annan egenhet där förekommer, må ett utdrag ur hennes beskrifning lämnas: Brud och brudgum gå först arm i arm företrädda af spelmännen. Närmast efter komma brudtbonden och brudtöfverskan. Därnäst komma ungmansdrängarna och brudpigorna och sist prästen och släktingar i noggrann ordning. »Vid kyrkogårdsporten stod brudens kusk med en stor korg fyld med röda äpplen och ett knyte med »saffransflätor», som bruden tog på hvardera armen, understödd af brudpigorna, och då hon nu gick igenom hela den på kyrkogården församlade mängden, utdelade hon åt lite hvar både »brudäpple» eller »kaka». Brudgummen med sina drängar fick då följa efter. Vid ingångsporten till kyrkan tog brudparet hvarann åter i hand och gingo stora gången framåt till koret, där en gammal »brudstol» var framsatt midtför altaret. Brud
