med pekfingret och tummen, så högt upp på duken, att hörnfliken hängde ner ett stycke, ett kvarter eller så. I Ejsta fanns särskild brudpell, som beskrifves sålunda: »En 21⁄2 alns duk i fyrkant af mörkrödt flor med guldvådor i kanterna, som hängde ned, samt fyra silfvertofsar i hörnen.» Under den långa förrättningen var det stundom tröttsamt nog att hålla brudpellen hela tiden, hvarför man ofta nödgades byta om hand.
För icke så länge sedan brukades äfven under vigseln brudmessan. Denna liksom pellen är nu alldeles aflagd.
I konsistorii protokoll den 4 och 5 juli 1694 läses om messan och pellen följande: »Med anledning af den nya handboken frågades i Consistorium: 2) Om brudmessan och pellet skall ock för de fattiga och gemena brukas, som för detta icke hafver varit brukligt här å orten? Svar: Ja, förty äktenskapet är ett heligt verk och stånd, icke mindre för de fattiga än för de rika: men om en icke kan den messan sjunga, så kan han läsa henne. Därföre skulle ock pellet öfver de fattiga brukas, det jämväl uniformiteten i ceremonierna fordrar.»
Under vigseln brukade man äfven fordom, enligt hvad som fram- går af Veskinde kyrkobok år 1673, bränna vaxljus för brudfolk i kyrkan, hvilket betalts med 4 sk. dansk.
Då vigseln är slut, sjunges vanligen: »Nu blott för världen två etc.» Nu börja äfven kyrkvärdarna skramla med håfvarna i sakristidörren för att upptaga kollekt till kyrkan och de fattiga. Kollektmedlen utgöras af 1- och 2-öringar. Ännu på 1870-talet förekom under psalmen äfven offringen till prästen. Denna tillgick så. Först går brudtöfverskan fram till bruden och niger. Därpå går bruden och brudtöfverskan upp till altaret genom norra ingången i altarskranket, niga då de gå förbi prästen, gå därpå bakom altaret och lägga sin gåfva i en tallrik eller annat kärl på södra sidan af altaret, gå så ned genom södra ingången i altarskranket och niga för brudgummen, hvarefter de intaga sina gamla platser, bruden vid brudgummens högra sida och brudtöfverskan vid vänstra sidan i koret. Härefter går brudtbonden fram och bugar sig för brudgummen, hvarefter de — brudgummen först — utföra samma manöver. Särdeles
