Då man efter vigseln kommit in i prästgården, fägnas man ånyo med kaffe och vin samt ofta »körksupen» för männen. Snart ges emellertid tecken till uppbrott, och hemfärden sker i samma ordning som till kyrkan; numera blir dock allt vanligare, att brud och brudgumme åka på samma skjuts. Man svänger först ett tag rundt ungmansstången, och så bär det af ånyo under skjutning och kimmande. Efter en stund rida ungmansdrängarna tillbaka och upprycka den på prästgården stående stången, bryta af toppen och föra den emellan sig, tills de kommit ett stycke om bröllopsskaran, då de bortkasta den i en lund bredvid vägen på ett ställe, där ingen af de öfriga märker den. — Toppen afbrytes, emedan det säges, att bruden därigenom skall bli mannen mera »undabåjgli».
Om de icke fortsätta direkt hem, sälla de sig härefter några ögonblick till det öfriga följet, men då blott för att genast skiljas igen och rida i förväg hem att för de hemmavarande förkunna, »hurudags thet är». När ungmansdrängarna kommit i gård och gjort den sedvanliga ronden rundt ungmansstången, framsäger förste ungmansdrängen t. ex. följande tal:
»Godag vänner!
Wi hafvom varit uppe i Härrans tämpel, och vi sågom bruden och brudgummen huvera i en härlig stad, och vi sågom Läraren knyta det heliga äkta bandet emellan dem, och vi prisade Skaparen, att Han, himmelens herre, har skänkt åt jordens innevånare en sådan stor sällhet, och vi sågom, att brudparet blef in och ut ledsagadt under spel och lyckönskningar.»
Sedan de fått sin sup, svänga de om ungmansstången igen samt rida emot det öfriga tåget för att intaga sin plats i processionen.
Ånyo hör man i bröllopsgården skotten, allt närmare lamret af vagnarna och ser den stora skyn af damm på vägen. Det är nu brudfolket, som återkommer som gifta. Då man kommit i gård och med hela tåget svängt rundt om ungmansstången, stannar den främsta skjutsen framför grinden. Nu är det brudens föräldrar med skaffaren, som emottaga de hemkomna. Ånyo skall brudtbonden hålla ett tal af t. ex. följande lydelse:
