I bröllopsgården första bröllopsdagen.
Redan vid 5-tiden på morgonen har gårdsfolket varit på benen. Man har varit sysselsatt med att fullborda anordningarna, som icke medhunnits dagen förut. Något i klädningen har behöft jänkas, selarna och vagnarna äro icke ännu putsade, drängstugan eller gamlefars kammare har ännu icke erhållit sin tillräckliga ans; öfver allt skall vara putsadt, propert och fint.
Vid vädret på bröllopsdagen lägges en särskild betydelse, ty detta har inflytande på det kommande äktenskapet. Sålunda säges det, att snö i brudkronan innebär, att bruden blir rik. Så mycket som det regnar bröllopsdagen, så många tårar skall bruden få gråta under äktenskapet. Är det däremot vackert väder, skall fortsättningen af äktenskapet bli soligt och ljust liksom den första dagen. Regnar det första hälften och är vackert väder den andra hälften af bröllopsdagen, skall första hälften af äktenskapet bli sorgfylld och bekymmersam, eller tvärtom. Och man är öfver hufvud taget hela bröllopsdagen misstänksam på hvarje den minsta motgång.
Så fort bruden vaknar på morgonen, skall hon ha »brudströmmingen». Denna bör helst vara en romströmming, ty då blir bruden fruktsam. Den skall vara tillagad af kokarmor och stekt på afvig rist. Därtill förtäres ett stycke bart bröd, och måltiden intages på sängen på fastande mage, under det en tärna står på hvar sida om bruden. Måltiden intages för att bruden icke skall få matleda »under vissa genom äktenskapet iråkade omständigheter», men äfven för att barnen skola bli raska och duktiga.
Vid 1⁄2 9-tiden är frukosten färdig; den består af smör och bröd, oftast hvetebröd och limpa, kokt kött med senap samt pannkaka och därefter kaffe och hvetebullar. Så fort frukosten vid 9-tiden är undanstökad, rider nu brudens förste ungmansdräng att hämta brudtöfverskan. Numera, då ridande ungmansdrängar börja alltmer komma ur bruk, händer också, att man kör efter brudtöfverskan för att hämta henne till bröllopsgården.
