Den här sidan har korrekturlästs
19
2.
Den 17 November.
Salongsbänken, hvarpå jag låg, var hård och obeqväm, och jag sof ej mycket. Ej heller vakade jag; ty en menniska vakar, enligt min åsigt, ej längre, än hennes själ är i full verksamhet, och iefver, enligt samma åsigt, ej längre, än hon vakar. Vore en sådan theori gällande, skulle beräkningen af vår lefnadsålder utfalla bra knapp, emot hvad nu är händelsen. Mången sjuttiåring blefve då reducerad till en fjorton dars gammal barnunge.
När det dagats, gick jag upp på däck och skaffade mig en kopp kaffe. Då jag skulle njuta dess sista droppar, kom mitt hufvud i fyratiofem
