såg för närvarande ut, som då. Enda skilnaden var, att ett par kolossala marmorbilder, föreställande Carl XIV Johan och Gustaf II Adolf, blifvit placerade på hvar sin sida om thronen. Man hade ställt Carl Johan till höger och följakteligen Gustaf Adolf — till venster. Hvad tycks om ett sådant arrangement? Mig synes, att den, som anbefallt detsamma, har mera rådfrågat fjerde budet än sunda förnuftet.
Du torde nu hafva den godheten och föreställa dig, att allting är i ordning, så att det imposanta skådespelet kan öppnas. Samtliga riksstånden hafva intagit sina platser; läktarne äro fullpackade — må du ej taga ordet i elak bemärkelse! — med diplomater och förnäma damer; konungen, utrustad med kunglig krona, spira och mantel, sitter på den massiva silfverthronen, och omkring honom stå hans söner, med präktiga drägter och furstekronor.
Lull-lull, mamma, så grannt!
Dessa ord sades halfhögt af en liten blåögd, ljushårig flicka, som stod på gången vid min sida och höll sin mor i handen.
Tyst, Fanny, tyst! — svarade modren.
