Sida:Bref från Stockholm under riksdagen 1847-48.djvu/42

Den här sidan har korrekturlästs

40


Hvad tusan! sade den ene bonden — när vi smuttat ur första glaset — spisar inte herrn på kungliga slottet i dag? Nykomlingar äro ju alltid sjelfskrifna.

Visserligen — sade jag — visade mig ståndet den äran och utsåg mig till en af de tjugofyra ”be­fallda”; men jag undanbad mig.

Det var en förhastelse, sade bonden. Herrn skall veta, att det går hederligt till på slottet — åtminstone vid stora högtidligheter. Der vankas hade läcker mat och goda viner.

Det gamla, svenska brännvinsbordet lärer dock saknas der — svarade jag.

Lappri! — sade källarmästaren — som nu blandade sig i samtalet. Hvad middagssupen angår, tager man den förskottsvis, innan man begifver sig till nådebordet. Så bruka stockholmsboarna göra, och sedan gå de med mycket lugn sina kom­mande öden till mötes.

Ett enhälligt skratt följde på denna under­rättelse.

Sedan omtalade jag den dvala, hvari jag fal­lit på rikssalen, och begärde upplysning om hvad som slutligen der passerat.