42
att uppvisa hvarjehanda ”schene raritäten”. Bland dessa var äfven en mycket vacker käpp. Jag fick den en gång till skänks — sade Rosenstein — af högstsalig Hans Majestät konung Carl XIII. Och för att höja effekten, tillade han: vid samma tillfälle hade jag äfven den nåden att kyssa Hans Maj:ts hand.
Hvilkendera handen var det? — frågade prosten K.
Rosenstein svarade intet; men prosten K. var en man, som icke så lätt kunde bringas till tystnad. Han förnyade frågan: hvilkendera handen var det?
Rosenstein svarade: högra handen, herr prost, det förstår sig.
Ja — sade K. — jag kunde nog tro det; ty det är just med den handen, som konungen torkar sig i —.
När jag slutat anekdoten, följde ett enhälligt skratt.
Hvilka grobianer, som kunna skratta åt sådant! Och jag sjelf, hvilken grobian, som kan förtälja sådant! Med rätta böra alla guvernanter och alla med dem befryndade själar peka finger åt mig.
