Sida:Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné (1910).djvu/111

Den här sidan har korrekturlästs
99

med dubbelt lön, för det han war flitig; sedan när han det fick, blef han flitigare, och fick tredubbel lön. har icke skedt lika med Haller i Göttingen?

Men tro intet at jag säger detta för min skull, äller at treskas emot höga öfwerheten; nej, min öfwerhet skall jag troget och underdånigt lyda, så länge en warm bloddroppe är uti mig. fråga alla upsalienses, om någor warit flitigare än jag. jag tråtsar här uti alla mine collegas. så at jag här äfter, subjectus poena,[1] kommer aldrig at läsa så ofta, som jag giorde det tillförene. föruht hade jag en inwärtes påle i kiöttet; nu en utwärtes. förut har det hetat oderunt peccare boni virtutis amore,[2] jag fruchtar nu oderunt peccare mali formidine poenæ.[3]

När wij togo oss e. gr. wid Matsmesso[4] ett par dagar ferier, war wij redan trotte ifrån Augusti månads arbete; och igenom 2 dagars hwila uträttade sedermera långt bättre alt till auditorum förmon. Lät wara at min Bror skulle blifwa twungen at läsa en hehl dag; mon det ej om morgonen går muntert, och mot aftonen trott, med ringa profit.

En Professor, som om morgonen läsit publice en hehl timma, han blifwer där af trott, så at han hela förmiddagen ej kan komma i stånd at arbeta mera för sig; äftermiddagen går lika med private. Lördag i consistorio hela förmiddagen, kanske om onsdagen i minori, äller rationalia, äller inspiciendi;[5] så at han intet mycket kan uträtta för sig sielf. åtminstone ser jag mig här äfter ej kunna wara i stånd at giöra rön och skrifwa som jag giort för uht.

Det war stor skada at ingen academicus kom at sitta i Scholæ deputationen, som fick lägga för ögonen rätta beskaffenheten af en Professors arbete.

när wij fått wår lön förökt,[6] om Hans Kongl. Höghet, för hwilken hwar redelig swänsk hyser den största kiärlek, hade sagt oss, at wij nu skulle täfla med de mäste academier; och at den, som woro flitigast, skulle äga Herrens specielle nåd, hade man fått sedt en annor drift. nu pusta de mäste, at intet stånd i riket är mera twunget än wij, som måste giöra räckenskap för hwar dag, nästan hela åhret. om jag intet ser alt för windt på objectet, så tror jag at först detta blifwer det som förqwäfjer wettenskaperne. tempus dabit.[7] wij läsom nu i distingen, då folk från alla orter besöka oss. wij läsom 2 dagar äfter Rectoratets ombytning. när skola examina stipendiariorum ske? sat multa si sat bene.[8] all stimulus till æmulation är borta. Hade det warit mig ett twång, det jag