- Min Kiäreste Broder.
Här har jag den ähran öfwersända en disputation[1] som i morgon skall ventileras. Hon är ny till tryck och rön. Ingen har tillförene betrachtat gemmas arborum, mer än Malpighius,[2] som 7 stycken sedt med Microscope; doch till helt annat ändamåhl.
Tänk alla blommor, som skola komma fram 17450[!], woro redan 1748 om wåren färdige fast i mignateur. och alla de blommor, som komma nästa åhr, kunna synas redan wid pingest tiden med blotta ögon.
Än mer tänk alla blommor äro intet annat än at calycis folia blifwa, då folia rami hänga tillsammans och spricker så apex rami.
än mer alla blommor komma 1 åhr föran de borde komma; så at om samma gemma gofwo blader, skulle de komma et åhr senare än blomman nu kommer, hwilket jag lät skulle demonstrera på en quist, om jag woro närwarande; det är en phænomenon af stor påfölg.
Tänk all träd wexer in infinitum (cæteris paribus), men när blomma kommer, då cesserar all vegetation på den quisten, som sprungit utur samma gemma. så slutas lifwet med copula, där et nytt begynnas.
Nu kommer blomman och fructificatio et åhr för sin ordinarie tid (äfter vegetations lagarne med de andre delar af wäxten). altså när fröet fölliande åhr gror, kommer stielken af fröet lika fort med stielken af knoppen, som är en förunderlig sak.
Alla knoppar äro endast giorde at bewara de små blader och blommor, som nästa åhr skola gro, ifrån kiölden.
Men tänk, en ohörd sak, at alla träd under linien hafwa aldeles inga gemmas äller hybernacula, utan komma de små blader fram hehl nakne som hundungar på det stället; altså är aldrig mögligt at de kunna wänias wid wårt climat.
Alla knoppar hålla blommor och blader till reserv för nästkommande åhr; plåckas bladen bort om sommaren, slå de knoppar, som skulle nästa åhr bära blad och blomor, ut sine blader och nya knoppar till nästa åhr.
Med mera. jag skickar detta till M. Br. som den endaste, den där i swerige har smak för wettenskaper.