.211 . Min beständiga Broder. jag tackar tusende falt för brefwet; jag fruchtade mig kommit i M. K. Brs onåde, och kunne ej drömma om orsaken. jag har tält med Bergius, som säger sig wara nögd at. resa wid midsomaren. han skall få med sig hwar evvige en enda officinalis, som är i trägården och tohl climatet. Låt Hr Tuwén införa alla willa örter officinales och sätta på sina ställen. om M. Br. går igenom min materia Medica, så skall M. Br. se att intet flere, utom plantis culinaribus et exoticis in caldario serendis, gifvvas annuelle, men perennes många; af dem skall M Br. som sagt är, få alla slagen som jag har. M. Br. bör i åhr aldeles ej beswära sig med orangerie örter; alt bör wäxa sensim, ty så giör naturen. jag fägnar mig hierteligen at lilla Elephanten i miniateure 1 lyckeligen ankommit; kostar han mycket, så smakar han wähl. nog är han så konstig som en deamant. Hos wår Makalösa Drotning beder jag min K. Broder aflågger min underdånigsta wördnad, och tacka på wettenskapens wägnar den som gifvver henne lif och authoritet. wist woro det artigt at få en till China, och rätt artigt; nog äro hår ämne; men alla äro rädde att komma på ostindiska skeppen, sedan Ternström dog af chagrin, som gick af på wett. acad. recommendation, där likwälil lofvvades honom all undsättning; wåra naturkunniga få altid en miserabel hytta och den wårsta på skeppet, där de ligga som hundar; begabbas på resan, och då de komma ifrån landet måste stå under tyranner, och lära altför dyrt, hwad förmon det flr at stå under en stor och nådig öfwerhet; ty de nedrigas regering är grymast. många wille gierna gå, men alla äro rädda, som läsit Ternströms journal och hört Osbecks klagowisor. jag förbehåller mig få bättre fram komma med underdånigt swar, sedan jag hört mine bussar. jag har nu fått tredie berättelsen ifrån Frankrike 2 at mitt medel för frantzoser, som jag communicerat med en enda under Ed, är försökt i det största nosocomium, och at det curerar promt frantsoser utan at klecka, utan at giöra smärta äller evacuation.
Sida:Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné (1910).djvu/223
Den här sidan har inte korrekturlästs
211