Här wankas nu intet andra noveller än om fransosernas descente i England. Huru det lyckas, wet man eij ännu hittills.
Utanskrift:
Mons:r Charles
Linnæus Professeur
en Medecine a Upsal.Linn. Soc. Vol. II: 245.
HögEdle och Widtberömde Hr Professor.
Herr Professorn har eij aldeles glömt bort mig, såg jag af Des angenäma til Hr Mag. Klingenberg. Jag fruchtade mig för Missgynnare, och trodde, att de jemwel kunnat minska Herr Professorns goda opinion om mig, efter jag snart på twå åhr intet hafft den ähran at höra något om Herr Professorns tilstånd.
Herr Professorn kan wara försäkrad therom. at jag förer fröen med mig til Herr Professorns tjenst, när jag äntel. får komma hem. Jag skal med nöije anhålla hos Mr Bernhard Jussieu om samma sak för Hr Professorn. Men jag wet intet tillfälle at få några fram til d. 1 April. Herr Professorn skrifwer intet, om det fröe pacqvetet, som jag sände med Hr Adlerkrants, är framkommet. Ther woro en myckenhet skiöna fröen, utsökta efter Hr Professorns gifna lista til Mr Bernhard.
Mr Antoine Jussieu[1] har fallit och brutit en fot, hwaraf han ligger til sängs rätt illa siuk. Mr Monnier, ung Academicien och bror til Mathematicus af samma namn, har låtit uplägga Genera Plantarum med fransöska namn på örterna[2] och något af Fundam. Botanicis eller Classis Naturalis Fragmentis[3]. Jag har sagt förläggarn Mr David[4], at det wore billigt skrifwa Herr Professorn til derom, förrän boken utgifwes. Han lofwade, men jag wet eij, om han hollit ord.
Mr Reaumur önskar se Hr Professorns memoir om Myrorna. Polyp-historien[5] ökas dagel. Mr Bernhard har upptäckt i många andra Lithophytis det samma, som Hr Professorn sett af hans bref, nu i sista resan til Normandie och Bretagne.
