— 15 —
de af Shakespeare och Schiller, så väl under Friherre Åkerhjelms som under Grefve Lagerbjelkes styrelse, så att ingen med skäl kan påstå att franska smaken var ensam rådande; att den var öfvervägande nekas icke, men den är så i sjelfva Tyskland, och man fordrade väl icke att Svenska theatern skulle vara mer tysk än tyskarne sjelfva. Härmed vill man icke påstå att valet af pjeser alltid varit det bästa; att uppsättningen alltid varit den fullkomligaste; men de äro nära att anses derföre, då de jemföras med de sednare årens.
TREDJE BREFVET.
Det märkvärdigaste i H. Ex. Grefve Lagerbjelkes styrelse af theatern är, att oaktadt uppsättningen af Cortez och flere kostsamma stycken, råkade theatern icke i någon skuld. Då han tog afsked var den icke allenast skuldfri utan dess kassa hade en behållning af mer än tvåtusende Riksdaler.
Den meningen hade likväl nu i vissa kretsar gjort sig rådande, att det fordrades icke mer konst till styrandet af en offentlig skådeplats, än det fordras att spela en roll på en sällskapstheater, och att hvem som helst med vanlig bildning och skicklighet kunde bestrida
