få, efter densamma bli hemma i tre dagar, och få då en aln gammal segelduk för at deruti bära barnet, hvarefter arbetet begynnes som förut. Naturen är emot dessa huld och blid. Antingen deras diet eller kroppsbyggnad måste vara orsaken, at de alla föda nästan utan all smärta, och nästan aldrig lytte barn.
Söndagen hafva de fri, och arbeta då gemenligen åt sig sjelfva på jordtorfvor, som blifvit dem anvista, dem de då träda och beså, med legumer och ris. Deras föda som de få af Herren består mest af sill och någon gång gammalt salt kött. I West-Indien brukas mest Svenskt sill, som kommit öfver Holland, och som ofta är med så liten omsorg insaltad, at hon der ätes af Negrerna halfruten. Det är dock at otacksamt i högsta grad betala den usla Negern för hans välsmakande caffé. I stället för bröd, gifves dem ifrån plantagen vissa plantains (musa) om dagen, och dermed är det gjordt.
Den mindsta försummelse i arbetet eller annan förseelse straffas på grufveligaste sätt med piskor och rör. Man har i allmänhet der fattat den tankan, at det är omöjeligt, igenom godhet, förmaning, undervisning och foglighet, förmå dem till fullgörandet af deras ålagda plikter! Har någon
