Hela denna elegiska diktning gör intryck att vara skrifven af en människa, mera ensam än någon annan i hela världen, och liksom för att med verklig vällust bada sig i denna stämning drifver skalden omkring i storstaden, på Berlins gator med sitt myller af människor.
Om också Ekelund under grubblet på sitt väsens dunkla gåta då och då format poem af en egenartad skönhet, skälfvande som en mimosa och fyllda af en hel själs ve, så kan det inte nekas, att han äfven visat den stora svårigheten att odla den fria versen i större utsträckning, och redan hos honom finnas icke så få verser, som onödigtvis utmana munterheten. Man gör kanske rättast i att hos Ekelund betrakta dem som försök till något nytt, hvilket icke ännu fått sin slutgiltiga form, medan den fria versen hos eftersägarna är den rena formlösheten.
Från Halland härstamma tvenne lyriker, och man ser således att Stockholm ingalunda spelar någon bestämmande roll för litteraturen, utan att den ena bygden efter den andra alstrar sina diktare, alldeles som under den svenska romantiken från 1800-talets början. Den ene af dem är Fredrik Vetterlund. Efter sin ålder tillhör han en äldre generation, men då hans förnämsta dikter publicerats först 1909, »I gråbergsland», så hör han onekligen samman med de yngre.
Den Vetterlundska diktsamlingen hör för öfrigt till de allra vackraste under de senare åren och är därför förtjänt af mera uppmärksamhet från publiken än den rönt. Det förefaller, som om poetens äldre dikter blott varit förebud till den lyriska vår, som slutligen bröt in. Versen äger visserligen inga bestickande egenskaper, som genast springa i ögonen, men den är skrifven af en konstnär, som fullständigt behärskar sitt instrument. Formen är mjuk och musikalisk med ett alldeles säreget sprödt tonfall, som tjusar och länge dröjer kvar i öronen som klockklangen från en gammal bykyrka. Vetterlunds lyrik är känslig för naturens stämningar, och det han allra helst älskar att sjunga om är sommarsöndagens frid på landet, då plogen hvilar och tanken hvilar under högblå himmel.
