ning. Strindbergs makter äro nämligen djupare sedt ett symptom på vår känsla af att verkligheten icke är den förnuftigaste vi kunna tänka oss, utan att vi öfverallt stöta på motstånd för våra sträfvanden och att det finnes något direkt fientligt och hotfullt i vår omgifning, vare sig vi kalla det natur eller ande, som vi måste oförtrutet kämpa med.
Ett är säkert: den nya konsten skall icke utöfvas af dem, som lägga nyttans och den yttre framgångens synpunkter på sin verksamhet och måla reklamskyltar utefter sin väg. Konsten har här att handla i tvär motsats till industrialismens knep och metoder. Hvar och en må måla, som han ser verkligheten, hvar och en må sjunga, som hans hjärta bjuder, det skall blixtra af färger för hans ögon, det skall dåna af ord i hans öron, han skall fram till det han tror på, det han håller för sant och stort — gånge också alla stipendier, afporträtteringar och intervjuer till sopbacken!
Konstnären måste ha beröring med verkligheten, men när han skapar, skall han glömma den för den höga verklighet, som är konstens hemlighet. Konstnären måste ha ro och ensamhet, men får ej bli en modedocka, som hela publiken kan fingra på.
Den andra faran, äfven den en frukt af tidens ytlighet och snabba förbränning af alla högre värden, är lusten att förväxla tekniken med konsten, hvilket är detsamma som att likställa skördemaskinen med skörden. Den oerhörda produktionen af tryckt papper har utvecklat skrifkonsten i samma grad, men tekniken är blott handlagets skicklighet, är blott själfva maskineriet, som icke skall gå sönder, men icke heller öfverrösta med sitt skrammel det, som skall ljuda ur konstverket, den mänskliga stämman. Det finns ett varnande exempel: musikvirtuosen, som reser världen rundt och vefvar ur sig sina sex nummer för att sedan rik och tom sluta sina dagar som rentier på Rivieran.
Konstens amerikanisering skall icke rädda konsten, men icke heller dess estetisering. Esteticismen kan vara en lifsåskådning, lika god eller dålig som en annan, men när den omsätter sig till konst, kommer den dock icke längre än till ytan. Om allt
